Herring Brothers

Andra bra tips från April: Lyle Lovett: “Realease Me”, Marvin Etzioni: "Marvin Country”, Bob Cannon: “Unbreakable Heart”, Kate Campbell: “1000 Pond Machine”, JJ Ford: “Performance Jones", Rick Nelson: “The Complete Epic Recordings” , Jon Rodine: “Last Star”, Doc Marshalls: Look Out, Compadre” & New Riders Of Purple Sage: “17 Pine Avenue”

Vi är två bröder som är stora musik fantaster, allt från bluegrass till Springsteen rockd.v.s americana. Vi är glada amatörer när det gäller konsten att skriva. Vi vill bara dela med oss av vårt stora intresse.
De flesta av plattorna vi skriver om är köpta i någon av affärerna vi tipsar om i "Musik länkar"

Chuck Mead & His Grassy Knoll Boys: ” Back At The Quonset Hut”

Mead var en av medlemmarna i bandet BR5-49 som gjorde sex album i slutet av 90 & i början av 00 talet. De plattorna var som en jukebox fyllda av bra tradionell country. Detta album är Meads andra soloalbum, på sitt första var det bara egna låtar emedan han den här gången gör han enbart covers. Mead omger sig med gräddan av Nashvilles country musiker bl.a Hargus ´Pig´Robbins på piano.

Bästa spår: Pickin´ : “WildMountain Berries” (duett med Elizabeth Cook)

Waz E James: “Noisy Trucks”

James från Melbourne, Australien är en ny upptäckt för mig. Detta han 3:e album är producerat av John Beland (Flying Burrito Brothers), som upptäckte honom på you tube och tog kontakt med honom. James är en singer songwriter i samma still som Fred Eaglesmith, Paul Kelly eller tidiga Steve Earle. James har skrivet alla låtarna själva, förutom nämnda Eaglesmiths ”Alcohol & Pills”. Denna skiva har verkligen snurrat mycket i spelare sedan jag fick den. Bara att höra Belands härliga gitarr och James något raspiga stämma till dessa starka låtar, gör mig lycklig.

Bästa spår: ”Nothing I Can Say”

Ray Wylie Hubbard: “The Grifters Hymnal”

Hubbard som kommer från Oklahoma men som numera bor i Texas har sedan han debuterade i mitten av 70-talet kommit ut med fjorton album. Den första hälften av hans plattor var i Guy Clark & Billy Joe Shavers stil för att i början av 00-talet ändra lite & göra plattor med en inriktning på countryblues. På sina senaste plattor har han varit lite ojämn varvat kanon låtar med lite mindre bra låtar med denna gången har han fått till fullträff. Till sin hjälp har han bl.a sin tonårige son Lucas på gitarr, Ian McLagan på piano, George Reiff på bas & Rick Richard på trummor.

Bästa spår: “Mother Blues”

Chris Erikson: “Lost Track Of The Time”

Erikson är sorterad under Roots Rock på Cd Baby och det är nog bästa benämningen för hans musik, för detta är rock med influenser av pop och country. Hans kompband Wayward Puritans har den klassiska sättning 2 gitarrer, bas och trummor (db’s Will Rigby). Några inbjudna gäster på klaviatur, pedal steel .m.m. hjälper till att fylla ut ljudbilden.

Bästa spår: ”Was That Me”

Penny Jo Pullus: “Through The Glass”

Penny Jo Pullus bor & verkar i Austin Texas. Hon debuterade 2000 & har sen kommit ut med fem album. På sitt senaste album blandar hon friskt med tre egna låtar & åtta covers bl.a av Doug Sahm, Dr John och Neil Young. Det är americana av bästa märke blues, soul & country. Musikanterna på plattan är idel kända Austin namn som Jud Newcomb & Eric Hisaw på gitarr Ron Flynt på bas & gitarr & Jimmy LaFave på sång.

Bästa spår: ”Baby Please”

Mark Lucas: “Uncle Bones”

Detta är Mark Lucas från Kentucky andra album, men mitt första möte med honom. 11 små historier med starka melodier med akustiska instrument, fiol, banjo, mandolin, dobro, m.m. är det han bjuder oss på. Lucas nämner själv Ray Wylie Hubbard som en stor inspirationskälla. Men Hubbard är mer åt rock, medan Lucas musik är mer folkmusik inspirerad.

Bästa spår:” Take Me Back, Water”

Lite mer tips från mars skiv skörd: Jason Arnold & The Stepsiders: “Crazy Things”, Donal Hinely: “Nashville Bulletin Demos 1996-2006”,Justin Townes Earle: “Nothing´s Gonna Change The Way You Feel About Me Now”, Bonnie Raitt: “Slipstream”, Matt Harlan: “Tips & Compliments”, Mark Davis: “Eliminate The Toxins”, James Low Western Front: “Whiskey Farmer” & Melody Walker: “Gold Rush Goddess”

Dan Weber: ”Ash And Bone”

Dan Webers låtar är små berättelser från hans liv, men kunde nog ha varit från några av våra.

Med starka melodier, bra musiker med en bra blandning av akustiska och elektriska instrument tilltalar det mig mycket. För oss som gillar t.ex. Guy Clark, John Prine skall det bli roligt att följa Webers fortsatta karriär.

Bästa Spår: ”Goodbye To Dad”

Grant Langston: ”Working Until I Die”

Working Until I Die är Los Angeles musikern Langstons sjätte album och liksom de tidigare är det countryrock av bästa märke. På några låtar påminner Langston lite om Robbie Fulks för att sen på nästa spår låta som ett powerpop band.

Bästa spår:”Try Me”

Charlie Faye:  “Travels with Charlie”

Fayes förra album “Wilson St.” var ett av våra musiktips november 2009. När hon nu följer upp den, så har hon valt en lite annorlunda upplägg. Hon valde att under en 10 månaders period bo i 10 olika städer i USA, där hon bildade ett band och spelade på olika ställen. Hon passade även på att gå in i studio och spela in nya låtar på några av platserna. Detta är resultatet. 11 starka spår i American facket med duktiga musiker såsom Will Sexton, Tony Gilkyson, Chales Adcock, Chris Scruggs m.fl.

Bästa spår: ”Broken-Heart Maker”

Cary Hudson: ”Mississippi Moon”

Mississippi musikern Hudson tillbringar till vardags sin tid i bandet Blue Mountain tillsammans med bl.a. sin hustru Laurie Stirratt. Så i mellan Blue Mountains album brukar Huson släppa soloalbum, varav M. Moon är hans fjärde. Plattan är producerad av Jimbo Mathus och uppbyggt mycket kring Hudsons gitarrspel & låtar i countryblues & americana stil.

Bästa spår: “Broke Down & Busted”

Sons Of Bill: “Sirens”

Sirens är Texas bandet Sons Of Bill´s tredje album. De två tidigare albumen har varit bra countryrock lite i samma stil som Reckless Kelly . På nya plattan har de fått hjälp med produktionen av David Lowery från bandet Cracker och det har inneburit ett lite tuffare sound som passar Sons Of Bill utmärkt.

Bästa spår:” Santa Ana Wind”

Andra bra platter i cd spelaren i Februari: Marco Joachim: “Hidden Symphonies”, Ruthi Foster:” Let It Burn”, John Eddie: “Same Old Brand New Me”, Chuck Prophet: “TempleBeautiful”, Nanci Griffith: “Intersection”,Gretchen Peters: “Hello Cruel World”, Lincoln Durham: “The Shovel v.s. The Howling Bones”, I See Hawks In L.A.: “New Kind Of Lonely”, This One’s For Him: “A Tribute To Guy Clark”, Matt Keating: “Wrong Way Home” & Milkwood Dreamers: “ Hellfire & Bone”

Tommy Womack: “Now What !”

Womack spelade i punkbandet Government Cheese 1985-92 där efter i bandet i Bis-quits tillsammans med Will Kimbrough . Womack har sedan 1997 gett ut 5st solo album. ”Now What!” är liksom hans tidigare soloalbum inspelade i East Nashville tillsammans med gräddan av Nashville musikanter. Plattan påminner mycket om en Todd Snider i högform, starka melodier med humoristiska självutlämnade texter.

Bästa spår: “Wishes Do Come True”

My Darling Clemintine: ”How Do You Plead?”

Den tidigare ledaren för det brittiska alt-country bandet The Good Sons, Michael Weston King, har i sällskap med sin partner Lou Dalgleish gjort ett album med country duetter som låter som om de var skrivna på 60 eller 70 talet.Det är en fin hyllning till klassisk duo som Johnny Cash och June Carter eller Tammy Wynette och George Jones. Alla låtarna är skrivna av King och Dagleish och de flesta är tårdrypande ballader om svåra förhållande. Att de även klarar att göra bra country hyllningar på den Brittiska ön är MDC ett bra bevis på. Ett gäng engelska studio profiler med bl.a. Martin Belmont, gitarr, Bobby Irwin, trummor och Geriant Watkins på klaviatur gör sitt till att det låter så här bra.

Bästa spår: ”The Other Half”

Tom Gillam: ”Rustic Beauty”

Gillam som bor i Austin har sen debuten 2001 gett ut 4 album med heartland rock. På ”Rustic Beauty” har bytt inriktning och producerat ett album i Southern California stil a la Poco, Eagles , Manassas. m.fl. Av plattans 12 spår har Gillam skrivit 9 de övriga 3 är väl valda covers bl.a.

Bästa spår: ”Hand Me Down Blues” skriven av Terri Hendrix

Bill Lloyd: ”Boy King Of Tokyo”

Popkungen är tillbaka! Bara några månader efter Foster & Lloyds comeback album, överraskar Bill med en soloplatta. Han är en stor favorit hos HB och gör inte oss besvikna. Vi får 14 fantastiska poplåtar (varav 2 instrumentala) där han i stort sett gjort allt själv. Lloyd är en stor musik fan och kan sin historia, man hittar influenser från Beatles, Stones, Nick Lowe, m.fl., men utan att det blir pastischer, bara Bill Lloyd.

Bästa spår: ”Com-Troll”

Chris Canterbury: “Poets,Prothets, And All Things Forgotten”

Canterbury som kommer från den norra delen av Loisiana har kommit med ett fantasiskt fint debut album i singer songwriter stilen. Får mig att tänka på Lee Claytons 70-tals plattor och ett bättre betyg är svårt att få som debutant. Bland musikanterna återfinner man bland andra Al Perkins , Kevin Gordon & Walt Wilkins.

Bästa spår: ”Modern Day Gypsy”

Darrell Scott: “ Long Ride Home ”

Har kanske Scott på sitt sjunde studioalbum gjort sitt mästerverk. Har alltid varit svag för denna typ av berättande singer songwriter och Scott bjuder här på varierande ballader och snabbare låtar med en perfekt produktion. Musikerna med bl.a. Hargus Robinson på piano, Lloyd Green på pedal steel och Kenny Malone på trummor gör en fantastisk inramning till denna låt skatt. Skulle inte vilja var utan ett enda av dessa fantastiska spår och hittar nya favoriter vid varje uppspelning.

Bästa spår: ”You Are Everything I Wanted Love To Be”

John Larson:” Songs About Music”

Larson återfanns tidigare i New York bandet The Marlowes som gitarrist & sångare. Marlowes gav ut tre utmärkta powerpop album emellan 2000 & 2005. Så nu när Larson solodebuterar så var förväntningarna ganska stora & han levererar. Alla 10 låtarna handlar på något sätt om musik. Det är ett omväxlande powerpop album med starka melodier.

Bästa spår: ”Let`s Just Call It Love”

Otis Gibbs: ”Harder Than Hammered Hell”

Otis röst är lite ruffig och men kan låta lite lenare när den behöver vara det, han verkar alltid hitta rätt balans för att få fram känslan av låten. Han har fått ihop ett vasst band bestående av Paul Griffith, trummor, Mark Fain ,bas, Thomm Jutz gitarr / sång  och Amy Lashley på körsång. Fast Gibbs sjätte album är i mitt tycke lite ojämnare än de två föregående albumen ”Joe Hill’s Ashes” och “Grandpa Walked A Picketline”. Fast troligtvis hade mitt omdöme varit annorlunda om jag hört denna platta före dem. Att den skulle platsa som ett av februari musik tips är en självklarhet.

Bästa spår: ”Made To Break”

Årets första musik tips. Andra bra köp i January: Mike Alan Ward: “Reading Hemingway”, Mark W. Lennon: “Home Of The Wheel”, Nils Lofgren: “Old School”, Fred Eaglesmith: “6 Volts”, Kelly Pardekooper: “Yonder” Dustin Christensen: “Highway Lines”, Chip Taylor: “F..k All The Perfect People” & Rob Lytle: “You. Must.”

Tom Kell: ”This DesertCity”

Kell bor och verkar i Los Angeles sen trettio år tillbaka. Detta är Kells femte album var av de fyra tidigare gavs ut i slutet av åttio och början av nittiotalet. Kells musik påminner en hel del om Jackson Browne. J.D Souther & The Eagels med andra ord Southern California music. På plattan deltar gräddan av Los Angeles musikerna bl.a. Don Heffington på trummor, Bob Glaub på bas, Kenny Edwards gitarr. Av albumets tio låtar har Kell skrivit åtta och två är covers. Kanske har ett av 2012 bästa comeback plattor kommit redan i januari för detta är en riktig fullträff.

Bästa spår: ”Sometimes”

Louis Johnson: “Old Friend”

Johnson har gett ut en platta tidigare, där han kallar sig för Cowboy Johnson, med enbart Mickey Newbury låtar. Denna gång satsar på enbart egna låtar och Johnson klarar det galant.

De 11 spåren är små berättelser, med starka melodier, i sparsam produktion med duktiga musiker, såsom Chris Gage, Bradley Kopp och Le Ann Atherton. Johnson kan bäst beskrivas som en blandning mellan Guy Clark och Steve Earle.

Bästa spår: ”Outskirts of Hell”  

Walter Tragert : ”A Single Drop Of Rain”

Vid vårt första besök I Austin 2002 var vi på en välgörenhetsspelning för en olycksdrabbad musiker. Bland de artister som spelade då fanns det en som stack ut och som vi inte kände till sen tidigare nämligen Walter Tragert. Tragert hade vid detta tillfälle enbart släppt ett album som endast kommit ut i Italien. 2004 kom han ut med sitt förra album . Årets platta är en riktig höjdare och alla ni som gillar Band Of Heathens & Deadman, här är något för er. Tragert låter som en skön blandning av en sjuttiotals Van Morrison & Graham Parker. Som vanligt har han hjälp av bl.a. Jud Newcomb gitarr & Ron Flynt på keyboards.

Bästa spår: “A Single Drop Of Rain”

Bob Woodruff: “ The Lost Kerosene Tapes, 1999”      

Denna platta skulle ha varit en uppföljare till Woodruffs andra platta ”Desire road”. Men om det var skivbolaget eller Woodruffs drog problem som ställde till det med utgivningen vet jag inte. Men den som väntar på något gott, väntar inte för länge. För nu har Jerker Emanulsson från Vara med Woodruffs hjälp släppt den på sitt bolag Sound Asleep. Det kan man bara se som en kulturgärning. För även om den inte kommer upp i debuten ” Dreams & Saturday Nights” höjder, så lär det inte komma många bättre plattor under 2012. Låtarna är rockigare och skivan har mer gemensamt med ”Desire road” än med den mer country betonade debuten. Vissa av spåren får mig att tänka på Byrds. Steve Earles gamla vapendragare Ray Kennedy har producerat och han är perfekt på denna typ av musik, Förutom den 9 låtarna som var tänkta för uppföljaren, så får vi två bonusspår från 1988

Bästa spår: ”Hat Full Of Rain”

John Lilly: “Cold Comfort”

Lilly kommer från West Virginia men bor och verkar numera i Texas. Cold Comfort är hans sjätte album och hans klart bästa. Det är country med referenser till så väl Hank Williams som till Gram Parson. Plattan är producerad av Lilly tillsammans med Tommy Detmore . Musikerna som deltar är enbart kända namn som t.ex. Bill Kirchen & Sonny Landreth på gitarr,Skip Edwards på hammond orgel, Floyd Domino på piano.& Brennen Leigh på duett & bakgrunds sång.

Bästa spår: ”I Thought You´d Never Call”

Big Al Anderson: ”Strings”

Den f.d. Nrbq medlemmen gör en aldrig besviken. Som stark låtskrivare, med bra röst, gitarrist och med musikerna (Richard Bennett, Vincee Gill, Jerry Douglas m.fl.) han omger sig med, kan det inte bli annat än helt fantastiskt. Denna gång är det mer ballader och country influenser än tidigare. Anderson gör som Nick Lowe har gjort på senare år, skalar av musiken, drar ner på tempot och gör något av det bästa han har gjort.

Bästa spår: ”Some Things Never Get Old”