Herring Brothers

Vi är två bröder som är stora musik fantaster, allt från bluegrass till Springsteen rockd.v.s americana. Vi är glada amatörer när det gäller konsten att skriva. Vi vill bara dela med oss av vårt stora intresse.
De flesta av plattorna vi skriver om är köpta i någon av affärerna vi tipsar om i "Musik länkar"

Årets första musik tips. Andra bra köp i January: Mike Alan Ward: “Reading Hemingway”, Mark W. Lennon: “Home Of The Wheel”, Nils Lofgren: “Old School”, Fred Eaglesmith: “6 Volts”, Kelly Pardekooper: “Yonder” Dustin Christensen: “Highway Lines”, Chip Taylor: “F..k All The Perfect People” & Rob Lytle: “You. Must.”

Tom Kell: ”This DesertCity”

Kell bor och verkar i Los Angeles sen trettio år tillbaka. Detta är Kells femte album var av de fyra tidigare gavs ut i slutet av åttio och början av nittiotalet. Kells musik påminner en hel del om Jackson Browne. J.D Souther & The Eagels med andra ord Southern California music. På plattan deltar gräddan av Los Angeles musikerna bl.a. Don Heffington på trummor, Bob Glaub på bas, Kenny Edwards gitarr. Av albumets tio låtar har Kell skrivit åtta och två är covers. Kanske har ett av 2012 bästa comeback plattor kommit redan i januari för detta är en riktig fullträff.

Bästa spår: ”Sometimes”

Louis Johnson: “Old Friend”

Johnson har gett ut en platta tidigare, där han kallar sig för Cowboy Johnson, med enbart Mickey Newbury låtar. Denna gång satsar på enbart egna låtar och Johnson klarar det galant.

De 11 spåren är små berättelser, med starka melodier, i sparsam produktion med duktiga musiker, såsom Chris Gage, Bradley Kopp och Le Ann Atherton. Johnson kan bäst beskrivas som en blandning mellan Guy Clark och Steve Earle.

Bästa spår: ”Outskirts of Hell”  

Walter Tragert : ”A Single Drop Of Rain”

Vid vårt första besök I Austin 2002 var vi på en välgörenhetsspelning för en olycksdrabbad musiker. Bland de artister som spelade då fanns det en som stack ut och som vi inte kände till sen tidigare nämligen Walter Tragert. Tragert hade vid detta tillfälle enbart släppt ett album som endast kommit ut i Italien. 2004 kom han ut med sitt förra album . Årets platta är en riktig höjdare och alla ni som gillar Band Of Heathens & Deadman, här är något för er. Tragert låter som en skön blandning av en sjuttiotals Van Morrison & Graham Parker. Som vanligt har han hjälp av bl.a. Jud Newcomb gitarr & Ron Flynt på keyboards.

Bästa spår: “A Single Drop Of Rain”

Bob Woodruff: “ The Lost Kerosene Tapes, 1999”      

Denna platta skulle ha varit en uppföljare till Woodruffs andra platta ”Desire road”. Men om det var skivbolaget eller Woodruffs drog problem som ställde till det med utgivningen vet jag inte. Men den som väntar på något gott, väntar inte för länge. För nu har Jerker Emanulsson från Vara med Woodruffs hjälp släppt den på sitt bolag Sound Asleep. Det kan man bara se som en kulturgärning. För även om den inte kommer upp i debuten ” Dreams & Saturday Nights” höjder, så lär det inte komma många bättre plattor under 2012. Låtarna är rockigare och skivan har mer gemensamt med ”Desire road” än med den mer country betonade debuten. Vissa av spåren får mig att tänka på Byrds. Steve Earles gamla vapendragare Ray Kennedy har producerat och han är perfekt på denna typ av musik, Förutom den 9 låtarna som var tänkta för uppföljaren, så får vi två bonusspår från 1988

Bästa spår: ”Hat Full Of Rain”

John Lilly: “Cold Comfort”

Lilly kommer från West Virginia men bor och verkar numera i Texas. Cold Comfort är hans sjätte album och hans klart bästa. Det är country med referenser till så väl Hank Williams som till Gram Parson. Plattan är producerad av Lilly tillsammans med Tommy Detmore . Musikerna som deltar är enbart kända namn som t.ex. Bill Kirchen & Sonny Landreth på gitarr,Skip Edwards på hammond orgel, Floyd Domino på piano.& Brennen Leigh på duett & bakgrunds sång.

Bästa spår: ”I Thought You´d Never Call”

Big Al Anderson: ”Strings”

Den f.d. Nrbq medlemmen gör en aldrig besviken. Som stark låtskrivare, med bra röst, gitarrist och med musikerna (Richard Bennett, Vincee Gill, Jerry Douglas m.fl.) han omger sig med, kan det inte bli annat än helt fantastiskt. Denna gång är det mer ballader och country influenser än tidigare. Anderson gör som Nick Lowe har gjort på senare år, skalar av musiken, drar ner på tempot och gör något av det bästa han har gjort.

Bästa spår: ”Some Things Never Get Old”